Hugo Björne är en skådespelare från radioteaterns äldre repertoar som jag uppskattar mycket. Ett geni i konsten att ge uttryck med sin röst.
Under ledigheten fick jag också möjlighet att mer aktivt få vara en kär gammal vän till hjälp.
Gamla vattentornet i Östhammar, från 1915. I min barndom sas det att "Svarta damen"
fanns i skogen på "vattentornsberget". Om jag minns rätt var Svarta
damen en skröna med ursprung i en svensk långfilm från 1950-talet.
